Lite funderingar!
Då var det söndag eftermiddag och helt utslagen. Denna förkylningen tar alla mina krafter! Hoppas på att bli kvitt den nu i veckan! Noel hade feber igår och ont i halsen. Även idag har han ont och jag med. Något virus som satt sig riktigt i halsen. Ringde en kompis innan idag som undrade hur mycket whisky jag hade druckit;) ? Skulle nämligen varit på kalas idag men fick ställa in det. Vill ju smitta alla andra.
Hörde om en liten pojke som fastnat mellan två klippor och satt fast, hemskt. Som tur var det en klippfantast som var i Sverige och hjälpte till att få loss pojken. För en dramatik detta måste ha varit för föräldrarna, kan inte ens en gång föreställa mig alla de känslor de gått igenom innan pojken kom loss igen. Att bara höra sitt barn gråta och skrika och sen inte kunna hjälpa? Fy för en obehaglig känsla. Maktlös, hade jag nog känt mig. Men som tur e så sluta allt gott.
Prövar mer och mer att ta dagen som den kommer och inte stressa så mycket. Det är ganska svårt ibland. Har ju inte haft så mycket kraft för att ta tag i visa saker så nu kommer lite stress av det jag måste få gjort till veckan. Men jag ska ta allt eftersom och inte stressa, det går inte så mycket fortare ändå.
Min sambo ( blivande make) sa till mig igår att du har ju inte skrivit något nytt i din blogg, tröttnat? Absolut inte, har bara inte haft ork och energi och tid till att skriva. Men idag tänkte jag att nu är det dags. Kul att min sambo läser min blogg och tycker det är intressant. Inte för att jag skriver om så viktiga saker men om saker som surrar runt i mitt huvud och saker som berör mig.
Vi var och handla lite mat idag och jag hittad en fin låda till att ha te i och när jag kom hem fyllde jag upp den direkt och var väldigt nöjd och glad. Det ska inte mycket till för att man ska bli glad. Jag menar är det inte lite konstigt att bli glad för en sådan liten grej? Men kanske inte, om man kan glädja sig så för så lite tycker jag det är en bra egenskap. Eller? Jag prövar även att uppfostra mina barn att bli glad för lite och tycker nog att jag lyckats än så länge. Haha Får se hur länge upp i åldern det funkar?! Hihi.
Idag saknar jag min syster i England, skulle så gärna vilja åkt över och träffa henne, bara ta en kopp te och snacka skit. Vad mysigt det hade varit, får väl ringa henne istället. I land är det jobbigt att hon är så långt ifrån men samtidigt förstår jag henne. Samtidigt nu som jag skriver om henne så ringer hon, är det inte lustigt? Haha. Jag får ringa henne och återkomma till min blogg sedan.
Kramis Agge
