Tankar
Nu har det varit lite kämpigt i några dagar, hjärnan är på full aktivitet. Svårt att hålla isär alla tankar som kommer och samtidigt prata med någon. Mycket som händer just nu med min son och ska gå på olika undersökningar. Många datum bokade framöver och jag hoppas innerligt att allt är bra. Ska bli skönt att få slippa visa tankar som far omkring i huvudet. Jag har varit ledsen, arg, besviken, trött och väldigt otrevlig i visa sammanhang. Det är svårt just nu att tänka positivt för det är ändå mycket man ska sätta sig in i och samla tankarna på. Som min kompis sa till mig: han är inte döende.
Det vet jag med att han inte är men det är ändå jobbig info att smälta. Hon kanske bara ville få mig på bättre tankar men det lyckades hon inte med. Har ju precis fått höra alla tänkbara möjligheter på vad det kan vara så låt mig få ha denna perioden just nu. Jag kan säga ifrån om jag vill ha stöd och hjälp för att tänka annorlunda. Just nu tar jag en dag i taget och tar det för vad det är.
Jag åkte hem till min mamma och fick lite tröst där, kändes skönt. Hon var snäll och gjorde en god lunch till oss. Det är en snäll mamma det. När vi skulle åka hem så ville inte min äldsta följa med, han skulle sova hos mormor:) vilket han fick givetvis av mormor. Så jag åkte bara hem med minste mannen. På kvällen saknade jag honom och kände att jag ville ha han hemma, ringde därför mormor för att få höra att allt var bra och det var det så klart. Nästa dag på morgonen åkte jag åkte minste man och hämtade storebror hos mormor, där de åt frukost först innan det var dags för dagis. Sen kom ju syster till oss och det tyckte ju barnen var kul. De ville leka men hon kände nog inte riktigt för det:)
Sitter nu och väntar på min son och vill komma hem då jag är jätte hungrig, det kurrar högt i magen just nu.
Kramis Agge
Helgen!
Varit en aktiv helg.
Igår var vi i Ullared och handla lite. Tror aldrig vi har handlat för så lite när vi varit där. Börjar tappa mer och mer intresse för att åka dit. Men så länge barnen är små finns det pengar att tjäna på att åka dit. Köper mest barnkläder och lite till min sambo. Sen när jag hittar något som är billigare än hemma passar jag på. Innan var jag jätte kär i gekås men det börjar avta väldigt nu. Får se om vi åker dit när det är dags för sommarkläder eller om vi handlar allt här hemma istället och köper allt eftersom det behövs. Man har 1,5 timme upp och hem sen ska man gå där i 6 timmar bland alla stimmiga människor. Vissa är så oförskämda där att man blir tokig. Men det är något man får ta när man åker dit. Vi fick ju barnvakt av morfar och en god väninna. Vi är så tacksamma för hjälpen.
Idag har vi varit i hembygdsparken i Ängelholm. Träffade min bror med fru och barn. Barnen behövdes få rastat av sig. Vi hade med oss god fika till barnen men de var inte så intresserade av att äta, de ville bara springa omkring och leka. Det kan jag förstå men man måste ha mat i magen för att orka springa omkring och leka. Den äldsta var inte så duktig idag, han knuffa sin kusin för att han ville leka med en träbil! Har aldrig sett han göra så förr! Men det hoppas jag att han inte gör fler gånger! Jag vet inte vad bror och fru tyckte om hur jag hantera det men jag hoppas de inte tog illa vid. Ibland handlar man utan att tänka sig för och om man inte är på sitt bästa humör blir det inte bra alls.
Har min man att tacka för det humöret, ibland gör han mig så arg, speciellt när han snackar nerlåtande och är arrogant. Det är nog det värsta jag vet. Det känns ibland som man ska bli ner tryckt i sina skor och fan ta dig om du kommer upp igen. Med andra ord kommunikationen är inte den bästa alltid. Jag vill bara att han ska förstå det, men antingen så förstår han eller så bryr han sig inte ibland på om det kan såra en eller inte. Men om jag skulle göra samma sak tillbaka, Gud både mig då blir det kaos i bygget. Jag vet att han läser detta och jag hoppas att vi kan prata om detta i lugn och ro. Han har säkert åsikter om mig, så det går ju inte bara en väg utan bägge håll. Men nu ska jag passa på att njuta då min man har tagit barnen till farmor och farfar. Det var omtänksamt av han. Jag älskar dig över allt annat och saknar närheten.
Kramis Agge
Blir snart galen!
Busringning!
FEMÅRIG FLICKA DOG En våldsam brand rasade i ett flerfamiljshus i Mjölby i lördags. Flera familjer räddades från fönstren med skylift – men en femårig flicka dog när hon gömde sig under en säng i en av de antända lägenheterna.Foto: DAVID TORRELLOscar, 12, fick nobben av 112
Larmade om dödsbranden: De sa åt mig att sluta busringa
Oscar, 12, och hans kompis såg hur röken vällde ut ur femvåningshuset i Mjölby där en femårig flicka dog i lördags.
De försökte slå larm men blev inte trodda av SOS-operatören.
– De sa att vi skulle sluta busringa, säger Oscar.
Den våldsamma branden i flerfamiljshuset i Mjölby i lördags eftermiddag slutade i tragedi. En femårig flicka brändes inne sedan hon gömt sig i en av de antända lägenheterna.
Oscar Eriksson, 12, och hans kompis befann sig precis utanför huset när branden utbröt. Plötsligt såg de hur svart rök bolmade från badrummet och balkongen.
– Då ringde vi till polisen, säger Oscar.
Men operatören tog inte deras larm på allvar.
– De trodde inte på oss och sa att vi skulle sluta. De trodde att vi busringde.
Vad sa ni till operatören?
– Vi sa att det var en brand på Prästgårdsliden.
”Varje minut dyrbar”
Pojkarna väntade tre minuter och ringde upp igen.
– Då var det någon annan som hade ringt. Då trodde de på oss, säger han.
De fick beskedet att räddningstjänst var på väg.
Enligt jourhavande brandmästare i Mjölby, Stefan Rylander, kom det första samtalet till SOS Alarm klockan 15.42.
I samma stund meddelades också att en liten flicka var kvar inne i lägenheten. Efter en minut vidarebefordrades larmet till räddningstjänsten som var på plats efter tre minuter och 30 sekunder.
– Varje minut är dyrbar när det handlar om att rädda liv, säger Stefan Rylander.
En rökdykning genomfördes direkt när brandkåren kom till platsen – utan att flickan hittades. I den andra genomsökningen fann räddningspersonal flickan som hade krupit in och gömt sig under en säng. Hon var då bortom all räddning.
Klockan 17.44 rapporterades till polis att femåringen påträffats död.
Kan ha varit anlagd
Anna Skagerström, produktionschef på SOS Alarm i Norrköping, vill inte kommentera Oscars berättelse.
– Jag har inte lyssnat på de här samtalen.
Kommer du att lyssna på dem?
– Vi får se om jag får någon anledning att gå in och lyssna på det här.
Du tycker inte att det redan finns en sådan anledning?
– Först måste jag prata med operatörerna.
Polisen har inlett en förundersökning för att utreda om branden var anlagd. I samband med den kommer de också att titta på hur larmet kom in.
Mina egna kommentarer:
Hur många busringningar har de egentligen, varför inte skicka iväg en polisbil till och kolla upp det? Har varit mycket i det sista med att de inte tror på de som ringer in och larmar. Hur många % är busringningar?
Väldigt tråkigt att läsa detta, den stackars flickan kanske hade varit i livet om de hade trott på pojken?! Känns som alla våra olika system håller på att rasa ihopa. Det ska ändras hit och dit men inte till det bättre. Många som gör fel i sina viktiga tjänster. Politiker, SOS, Socialtjänsten osv osv. Vad är det som händer? Samhället verkar helt till att förfalla på många punkter. Det kan ni som sitter i regeringen ängna er tid till att se över istället för att prata om man ska jobba till 75 år eller 65 år. Eller är det jag som tänker fel? Tror inte det.
Man tappar hakan ibland....
Kramis Agge
Min Bästa Pappa!
Min käre pappa.
När jag var riktigt liten
och nån annan varit stygg
så var din stora famn
en plats där jag blev trygg.
En far är nån som vet
att skydda sina kära.
Du vakar över mig
långt borta eller nära.
När lasset blir för tungt
och hotar att mig stjälpa
så finns du där till hands
att stötta mig och hjälpa.
Som förebild du går
i livets långa trappa.
Och ingen är som dig…
Du är min kära pappa.
Dikt som jag gav min pappa på farsdag.
Bästa Biskvier!
Botten
400 gram mandelmassa
2,5 dl strösocker
3 st äggvitor
Smörkräm
300 gram smör
2,25 dl florsocker
3 tsk vaniljsocker
3 st äggulor
3 msk pulverkaffe + 1,5 msk hett vatten
Garnering
225 gram mörk blockchoklad
30 gram kokosfett (eller matolja)
Gör så här;
Riv mandelmassan på ett rivjärn. Blanda den med sockret och äggvitorna. Vispa till en pösig smet, helst med elvisp.
Spritsa ut smeten till släta runda kakor, ca 4 cm i diameter, på bakplåtspapper. Tryck till med fingret så att de får jämn form. Låt dem stå på plåten ca 30 minuter i rumstemperatur.
Grädda kakorna i mitten av ugnen i 175 grader, 15-20 minuter. Låt dem kallna på plåten.
Fyllning: Rör matfettet med flor- och vaniljsockret till en pösig smet. Det går bäst med elvisp. Tillsätt äggulorna, en i taget. Smaksätt med pulverkaffet utrört i vattnet. Bred krämen på kakornas undersida. Ställ kakorna i kylen (30 minuter) eller i frysen (15 minuter) så att smörkrämen stelnar.
Garnering: Smält chokladen och kokosfett i vattenbad. Doppa krämsidan i choklad en eller två gånger. Låt chokladen stelna mellan gångerna.
Förvaring: Svalt 6-8 dagar, i frys ca 3 månader.
TIPS! Bytt ut kaffe och vattnet mot 2 msk kakao för mer barnvänliga kakor.
Något som är värt att läsa!
Bergsklättraren David Crawley, 34, räddade igår Leo Högberg, 3, ur klippskrevan. I dag träffade de varandra igen i Kristianstad tillsammans med Leos pappa Henrik.Foto: LENNART MÅNSSONHär tackar de Leos räddare
FAR OCH SON Lille Leo Högberg föll ned mellan två klippskrevor klockan halv elva på lördagsförmiddagen. Fem och en halv timme senare lyckades man få upp honom.Foto: KRISTER HANSSON
David och Leo firades upp tillsammans
1 Föräldrarna försökte få upp sin son med händerna, men bergsskrevan var 30 centimeter bred och tre meter djup, så ingen vuxen människa fick plats.
2 Man försökte sedan fira ned rep och linor, för att få upp honom.
3 Räddningstjänsten skickade ned selar och krokar, som man försökte uppmana barnet att ta tag i.
4 Klättrare testade efter det att ta sig in, men utrymmet var för smalt.
5 En sotare, van vid trånga utrymmen, försökte sedan.
6 En mycket ung flicka och hennes pappa kom till platsen. Man försökte fira ned flickan, men utrymmet var för trångt för båda barnen.
Klättraren David, 34, berättar – Så fick vi upp lille Leo ur skrevan
Bergsklättraren David Crawley, 34, hängde huvudstupa mot bergsväggen medan brandmännen höll hårt i hans anklar.
Till sist lyckades han få tag i lille Leos handled – och fick upp pojken.
– Vi vet inte hur vi ska kunna tacka David, säger pappa Henrik Högberg.
Aftonbladet var med när Leo fick träffa sin räddare.
Irländaren vill inte kallas för hjälte.
Men lille Leos familj är av en annan åsikt.
– Vi ville så gärna träffa honom och bara få säga tack, säger Henrik Högberg, 31.
Ett dygn efter dramat återförenas bergsklättraren och familjen på Lilla Torg i Kristianstad.
”Belöning nog”
Det blir ett känslosamt möte.
– Leo tyckte om David och litade på honom på en gång, säger Henrik Högberg.
Klättraren:
– Jag hjälpte en treåring som var rädd och satt fast. Vem som helst skulle gjort samma sak, säger han till Aftonbladet.
Bott här i tio år
Malmö har varit David Crawleys hem i tio år, sedan han flyttade till Sverige från Irland. Att han blev en av huvudpersonerna i gårdagens drama var en ren slump.
– Jag och några vänner brukar klättra här. Jag såg alla ambulanser och frågade om jag kunde hjälpa till.
Till en början sa räddningstjänsten nej, men klättraren väntade kvar.
– Jag är 183 centimeter lång och väger 65-66 kilo, så jag är ganska smal och tänkte att de kunde ha användning för mig, och så blev det ju, säger David Crawley.
När lille Leo föll ned i en bergsskreva vid Kjugekulls strövområde utanför Kristianstad klockan halv elva på lördagsförmiddagen försökte räddningstjänsten först med selar, krokar och snören för att få upp honom.
Budade stör
Men timmarna gick och alternativen började ta slut. Man skickade bland annat ned både David Crawley och en liten flicka, utan resultat.
Till sist budade insatsledaren Thomas Nilsson dit en specialstör med krok från Höganäs, där den ingår i den räddningsutrustning som används vid fall på Kullaberg.
– Det är som en lång specialdesignad stång, kan man säga. Vi fick in den och lyckades vrida den runt hans kläder. Det gjorde att vi kunde dra ut honom en bit, säger Dan Svensson, vakthavande vid räddningstjänsten Skåne nordost.
Efterlängtade ord
Man testade då att ännu en gång att fira ned bergsklättraren med huvudet före.
– Jag pratade med Leo, vädjade att han skulle ta min hand. Till sist fick jag tag om hans handled, säger David Crawley.
Och så kom de.
Orden som familjen Högberg och hela räddningsmanskapet väntat på i över fem och en halv timme:”Jag har honom.”
Nästa vecka ska Leo och hans föräldrar träffa de övriga som var involverade i räddningen.
– Vi vill verkligen tacka var och en personligen. Det hade inte slutat på samma sätt om det inte var för de här underbara människorna, säger Henrik Högberg.
Böcker!
Då var det samtalet över, Gud vad jag saknar henne. Men hon saknar mig med, tror jag?! Hihi. Klart hon gör. Har nu berättat om min blogg för henne och hoppas hon också vill läsa lite. Läser du detta nu Jezzc? Hoppas jag... :)
Har nu tagit mig min engelska te och det var otroligt gott. Måste ta en till kopp, det lena lite i halsen.
Köpte en bok till min samling idag som jag har gått och tittat på väldigt länge men inte köpt och idag blev det att den åkte ner i vagnen. Den heter Triptyk skriven av Karin Slaughter. En av de allra mest spännande författarna från USA. Ska bli väldigt kul att få läsa denna bok. När jag nu får tid till det. Men istället för att se på tv när barnen lagt sig så kan man ju läsa en bok istället. Det är så länge sen jag läste klart en bok, saknar det väldigt mycket. Ska nu pröva att ta tag i det på nytt. Har så många böcker här hemma som jag vill läsa. Är just mest för deckare böcker som tex Hening Mankell. Helt underbar författare, älskar hans Krim böcker med Wallander. Har inte alla böckerna men mitt mål är att ha alla. Sen har jag en samling med Stephen King och vill ha fler av hallon. Det roliga är ju att många av mina böcker är på norska i och med att jag fick intresse för böcker när jag bodde i Norge och köpte många då men nu så blir alla böckerna på svenska igen. Har inget problem med att läsa på norska än men finns visa ord som jag måste slå upp och kolla vad det betyder. Haha;) Ser fram emot att läsa klart boken Kinesen med Mankell. Den som jag läsa klart innan jag börjar på någon ny. Det finns så många författare idag som man inte har hört om men som skriver bra böcker, har en del böcker som inte är några kända författare i storhet som även ser fram emot att läsa. En annan författare som jag läst och som varit bra är Stehpen Both, tror det är så han hette;) men den var bra. Jag får återkomma när jag läst färdigt Kinesen och berätta vad jag tyckte om den.
Nu får jag nog återgå till mina barn och sambo. Ha en fortsatt trevlig söndag.
Kramis Agge
Lite funderingar!
Då var det söndag eftermiddag och helt utslagen. Denna förkylningen tar alla mina krafter! Hoppas på att bli kvitt den nu i veckan! Noel hade feber igår och ont i halsen. Även idag har han ont och jag med. Något virus som satt sig riktigt i halsen. Ringde en kompis innan idag som undrade hur mycket whisky jag hade druckit;) ? Skulle nämligen varit på kalas idag men fick ställa in det. Vill ju smitta alla andra.
Hörde om en liten pojke som fastnat mellan två klippor och satt fast, hemskt. Som tur var det en klippfantast som var i Sverige och hjälpte till att få loss pojken. För en dramatik detta måste ha varit för föräldrarna, kan inte ens en gång föreställa mig alla de känslor de gått igenom innan pojken kom loss igen. Att bara höra sitt barn gråta och skrika och sen inte kunna hjälpa? Fy för en obehaglig känsla. Maktlös, hade jag nog känt mig. Men som tur e så sluta allt gott.
Prövar mer och mer att ta dagen som den kommer och inte stressa så mycket. Det är ganska svårt ibland. Har ju inte haft så mycket kraft för att ta tag i visa saker så nu kommer lite stress av det jag måste få gjort till veckan. Men jag ska ta allt eftersom och inte stressa, det går inte så mycket fortare ändå.
Min sambo ( blivande make) sa till mig igår att du har ju inte skrivit något nytt i din blogg, tröttnat? Absolut inte, har bara inte haft ork och energi och tid till att skriva. Men idag tänkte jag att nu är det dags. Kul att min sambo läser min blogg och tycker det är intressant. Inte för att jag skriver om så viktiga saker men om saker som surrar runt i mitt huvud och saker som berör mig.
Vi var och handla lite mat idag och jag hittad en fin låda till att ha te i och när jag kom hem fyllde jag upp den direkt och var väldigt nöjd och glad. Det ska inte mycket till för att man ska bli glad. Jag menar är det inte lite konstigt att bli glad för en sådan liten grej? Men kanske inte, om man kan glädja sig så för så lite tycker jag det är en bra egenskap. Eller? Jag prövar även att uppfostra mina barn att bli glad för lite och tycker nog att jag lyckats än så länge. Haha Får se hur länge upp i åldern det funkar?! Hihi.
Idag saknar jag min syster i England, skulle så gärna vilja åkt över och träffa henne, bara ta en kopp te och snacka skit. Vad mysigt det hade varit, får väl ringa henne istället. I land är det jobbigt att hon är så långt ifrån men samtidigt förstår jag henne. Samtidigt nu som jag skriver om henne så ringer hon, är det inte lustigt? Haha. Jag får ringa henne och återkomma till min blogg sedan.
Kramis Agge
